Ja dessa veckorna har verkligen varit hektiska, inte riktigt hunnit stanna upp och känna efter. Kommer väl som ett brev på posten när jag sätter mig på planet och börjar semestern. Jag ska inte påstå att jag har haft för mycket jobb, jag skulle nog klara av ännu fler uppdrag men under det senaste halvåret har det hänt så extremt mycket så jag måste stanna upp ibland och bara vara själv, fråga mig själv hur jag mår och vad jag behöver. Just nu är jag fyllt av lycka, vaknar med ett leende och jag har till och med en del energi över. Men jag är rädd för att när jag slappnar av att hela livet ska komma ifatt mig, att jag ska få en kris eller ett mindre sammanbrott – vilket inte vore helt o möjligt efter allt man gått igenom den senaste tiden, både på gott och ont. Jag kan inte se det komma, jag ser bara ljus i tunneln men det känns som att allt har gått så snabbt, tiden flyger iväg och en vacker dag antar jag att visa saker kommer komma ifatt en när man gasar sig igenom en kris i livet. Eller kris är inte det rätta ordet, förändring vill jag nog säga. En stor förändring, inte bara en separation från den man levt med de senaste 8 åren, den man format sig själv tillsammans med utan även att lära sig att stå på egna ben igen, lämna tryggheten och klara allt på egen hand. Att separera, skilja sig eller dela på sig är aldrig lätt, det spelar nog igen roll hur gammal eller ung man är eller vilken relation man haft eller har efter uppbrottet. Hitta tillbaka till sig själv igen tar tid, det är en tuff men fin tid – jag är på god väg och jag är lycklig nästan 100% av min vakna tid. Saknaden efter min bästa vän består och tomheten efter mina älskade hundra kommer aldrig att fyllas men jag tror att såren från mina skuldkänslor går att läka med tiden, allt tar sin tid och jag vet att tid läker sår för det har mina gjort genom åren.

En klok person sa till mig för ett par månader sedan: Mathilda just nu går du igenom en stor förändring i ditt liv och du har två val. Antigen så gasar du dig igenom krisen eller så bromsar du, just nu gasar du och bromsar på samma gång och då kommer du igen vart. Bestäm dig och kör på det du tror, tro på dig själv, följ ditt hjärta och din magkänsla!

Jag stod och stampade på motorvägen ett par månader, dalade i mitt mående och tappade fotfästet ett fler tal gånger men när jag var redo och kapabel till att fråga mig själv vad jag ville med livet, mitt liv, så blev allt mycket lättare. Tack vare mina vänner, familj och min tro på mig själv vet jag äntligen hur jag vill leva mitt liv. Jag tog rådet och gasade allt vad jag kunde, idag är jag glad för det beslutet men rädslan finns ändå där på något sätt, rädd för att bränslet ska ta slut eller att jag ska få punktering. Men jag antar att jag inte kan styra över det så jag gasar lite till för det får mig glad och lycklig! Om mindre än 3 veckor börjar min semester och två veckors avkoppling, då har jag lovat mig själv att bara koppla av och inte ha några som helts krav – hämta ny kraft och vila är nog trots allt det jag kan behöva efter detta året.

Livet är inte alltid så lätt men med alla motgångar kommer ny lärdom. Jag har lärt mig mycket det senaste året och framförallt har jag lärt mig att livet går upp och ner, att livet tar nya vägar men jag tror på något sätt att alla val man tar har en mening. Jag ångrar inte en sekund av mina snart 30 år, jag ångrar inga val och vill inte ha något ogjort för det har format mig till den människan jag är idag. Mina val har gett mig mängder med kärlek, liter av tårar men jag går oftast runt med ett stort leende på läpparna. Idag är jag glad, imorgon är jag kanske ledsen men så länge jag gasar i rätt riktning så kommer jag vara lycklig enligt min kloka vän – kärlek.