Ibland får jag nypa mig själv i armen för att förstå vilka fantastiska vänner jag har som alltid stöttar mig och finns där. Jag har bott utomlands i nästan 4 år nu och även om jag inte träffar dem varje dag så finns dem alltid där. Det kan vara svårt att underhålla sin vänskap när man inte pratar eller ses så ofta, det har för mig varit ganska påfrestande under perioder. Att inte kunna vara med eller veta vad som händer i ens bästa vänners dagliga liv. Men nu är det dags att ta igen all den tiden vi missat <3.

Packar väskorna med delade känslor, att jag ska lämna Graz och det livet jag levt här kommer ifatt mig ibland och blir känslomässigt. Att inte ha Robin vid min sida varje dag och att inte kunna vara med mina älskade hundar varje dag gör på många sätt ont i hjärtat men jag måste lyssna på mina egna behov också. Att flytta hem till Stockholm och börja jobba igen får mig att skutta av lycka då jag känner att jag har varit understimulerad under en tid. Missuppfatta mig inte, dessa åren utomlands har både varit helt fantastiska och lärorika men arbetsmyra som jag är så har det börjat klia i fingrarna och jag känner att det är rätt beslut att ta sig tillbaka till arbetslivet. Det kommer såklart bli en stor omställning för mig och mina närstående men det vet jag att vi klarar. Så tacksam för all stöttning av vänner och familj, all kärlek till dem!

Nu ska jag fortsätta packa, herre vad man samlar på sig under åren! Sen blir det en långpromenad med pojkarna och en kväll i köket, har lovat Robin att göra murkelgryta i mängder innan jag åker så han har mat i en vecka haha, får nog ta och lära honom lite ikväll så att han inte saknar min matlagning alltför mycket <3